Så det tar slut nu. Det förbannade lovet. En hel vecka har jag varit hemma utan att varken sätta min fot på Katedral eller ens i närheten. Och imorgon blir jag tvungen att gå tillbaka. Ibland går tiden alldeles för fort och jag inser att jag kastar bort tiden alldeles för ofta.
Det är söndag och imorgon måste jag ha kommit på en film som har påverkat mig. Jag antar att det bara finns en men så finns det ändå flera. Och jag vet inte hur jag ska kunna säga att dom påverkat mig. Ännu en gång tänker jag på hur överambitiös våran lärare är. Jag orkar inte med det.
Morgondagen kräver dessutom mera plugg eftersom det väntas prov på tisdag och att hinduismen och religion inte riktigt är min grej gör ju inte saken direkt bättre, snarare ännu värre.
Har i alla fall tagit mig kragen och anmält mig till högskoleprovet, hur detta ska gå är ett senare problem men det är väl en början. Och Mando Diaos nya skiva är inte fy skam!

Söndagar är en värdelös dag trots allt.